Jag hade tänkt berätta om alla ponnyer jag haft.
Jasmine var ett sto på 133cm mkh. Hon var mammas kör ponny. Och även min ridponny. Jag älskade att rida på henne i djupsnö och ta små promenader. Jag tavade och skulle just börja galoppera. Men då inträffade en fruktan svärt hemsk olyka. Hon blev av sparkad benet i hagen. Så vi blev tvungen att ta bort henne.


Samtidigt som vi hade Jasmine hade också en som hette Yazzy Hon var en bråkstake. Jag sa ofta i till henne och tog tag i hennen grimma och gjorde arga blicken. Jag fick aldrig rida henne. Hon var så knäpp :)! Vi sålde henne sedan till en tjej som hete Jessica. Hon har utbildat henne i hoppningen och tävlade med henne. Nu står hon på en ridskola och är en mycket snäll ponny :)



Före Jasmine dog hann hon få ett föl. Det var Nutella Star. Tella som vi kallade henne red jag in själv och började tävla med henne. Men när hon blev 5 år så bestämde jag mig för att sälja henne eftersom jag blev aldeles för lång. Det var väldigt synd för hon var en riktigt fin ponny med grymma gångarter och fin hoppteknik!




Men innan jag började rida inhenne så  skickade iväg Nutella till en kvinna som hade en ungponny med. Så att hon skulle lära sig att klara sig själv och sluta dia Jasmine. Jasmine dog medans Tella var borta.. Så då hade vi ingen ponny på gården. Då köpte vi min lilla Shettis Hamilton. Och ganska snart fter det köpte vi en gammal ridskoleponny som hette Reko. Sedan tog vi även hem Nutella igen så då hade vi 3 st ponnyer igen :D! 

Reko var riktigt sur och lat av sig. Men när man hoppade fick han en helt annan inställning
Han var också första ponnyn jag föll av. Vi hoppade och det låg på typ 70cm sen tvärstannade han och jag for rakt in i hindret. Då blev jag rädd för att hoppa. Jag fick bommar och allt över mig. Men sen blev han halt och vi var tvungen att ta bort honom:(! Jag började ridskolan och lära mig saker.

Här hade vi tagit hem Tella. Då var hon bara 2 år.

När reko dog så hade jag bara Nutella star och Hamilton kvar.Tella var ju inte så gammal då(inte in riden) då började jag rida Hammi. Alltså Shettisen. Jag red ju också på ridskola. Men hamilton hade jag det super kul med. Jag hann ramla av massor med gånger mitt på ängar och allt! Jag körde även han ibland.


Efter ett tag så blev jag så stor på Hamilton. Så vi köpte en till Islänning vid namn Feimin. Feimin var inte speciellt ut bildad i något. men han gade verkligen ett hjärta av guld. Varje gång jag tränsade han så gapade han och höll ner huvet så att jag skulle nå.:') Han var verkligen min tygghet. Började galoppera mycket och hoppa på låga hjöjder. Han byggde verkligen upp mitt självförtroende.

Efter ett tag så började jag smått rida in Tella. Hon var riktigt jobbig. Hon bockade med mig mest helatiden. Jag for aldrig av men så höll det på ett tag. Jag gav upp och fortsatte med Feimin. Sen så blev jag som taggad igen på att rida Nutella så jag gav henne en till chans denna gången hade jag lärt mig mycket mer och hon hade mognat mer. Så när hon var typ 4år så var hon ganska harmonisk

Efter detta så hade jag ju även börjat träna mer med Feimin och hoppat honom. SÅ då hade jag tänkt vara med i en träningstävling med honom på 70-80cm. Men en vecka före tävlingen fick han tarmvred och vi var tvungen att ta bort honom.. Jag söljde honom väldigt länge. Han var verkligen den bästa ponnyn som jag någonsin ägt..:(

Jag blev ganska otaggad på att rida men sedan så insåg jag att Tella var verkligen rätt så fin ändå. Även om hon var så sjukt busig och bockig av sig. SÅ jag började träna för tränare 1gång i veckan under vinter sedan på våren började jag tävla henne i både hoppning och dressyr.







I slutet på våran karriär så hade jag hopptävlat henne 80cm Och tvälat LB i dressyr. Jag var sjukt stolt över henne och mig själv eftersom jag hade ridit in henne. HELT själv :)!





Till slut in såg vi hur mycket jag hade vuxit.... Jag hade vuxit ur min lilla sjtärna:(!






Så vi sålde Tella och så hittade jag en ny ponny Vanillin!

Så fort jag såg annonsen tänkte jag bara.. Hon ska jag bara ha! Så jag tjatade på mamma om att fara dit å provrida bara det att vi hade varken tid eller pengar att fara 80 mil till örebro och provrida. Men jag gav bara inte.. jag var redan fast att jag skulle bara ha henne. Men mycket om och men så skickade vi upp henne med lastbil. Helt osedd och hade ju inte ridit henne. Dagen hom kom blev jag lite besviken.. Hon var inte alls den där drömm ponnyn jag hade drömt om.

Fösta gången jag sitter på henne!


När jag red henne fösta gången försökte hon helatiden vända sig bak för att bita mig i benet. Hon gick inte fram.. hon stegrade.. hon vägrade galoppera.. Jag var så grymt ledsen och rädd för denna ponny.

Så endag blev jag riktigt förbannad på henne. Jag tog med pisken och for ut och red. Det fösta hon gör är att börja tok stegra men då smälde jag bara till henne ordentligt på rumpan så hon flög framm. Efter den dagen bestämde jag mig för att nu jävlar ska hon lära sig vem som bestämmer... Började öven hoppa henne. Hon försökte bocka av mig efter hinder men hon fick aldrig av mig.

Efter ett tag insåg hon hur kul det igentligen var att hoppa! Så allt började gå mycket bättre nu!

Allt gick frammåt och jag började verkligen tycka om Vanillin. Tidigare hade jag bara inbillat mig att jag gillade henne. Men nu kändes det verkligen som att vi var menade för varandra. Jag började tävla och träna. Tränade för tränare 2ggr i veckan. Nu var hon den där drömponnyn jag alltid drömt om och jag kunde inte bli lyckligare! :')

Våran första tävling borta. Vi kom 2a i 80cm

Vanillin blev halt.. Hon var det ett bra tag och jag hade ingen häst att rida.. Jo jag hade min lilla shettis men han kan jag ju inte rida så jag for och provred en ponny vid namn Beauty For Bell. ''Bella''

Bella var en 5åring som stod på ridskola. Jag provred henne men gillade henne verkligen inte eftersom hon inte kunde galoppera typ. Men nånting i mig sa något annat. Så jag gav henne en chans och det är bland det bästa jag gjort. När hon kom till mig kunde hon nästan ingenting. Hon kunde absolut inte hoppa eftersom hon hade väldigt dåligt självförteoende. Men faktiskt så gick det väldigt fort för henne och hon började verkligen kommaigång rätt bra och fort.

Tränade för tränare 1gång i veckan. Bella utveklades väldigt fort eftersom hon tyckte allt var så roligt. Mycket lättlärd och snäll. Började tävla med henne och allt bara flöt på.

Sedan gick jag ut grundskolan och skulle börja gymnsaiet som är i stan.. Hade inte tid att ha 2 ponnyer då. För Vanillin hade blivit frisk igen.

Sedan skulle jag även börja kolla stora hästar osv.. Så vi sålde henne och nu står hon hos en tjej som heter Anna!

(mer bilder kommer sen på Bella)

 

Jag och Vanillin nådde våra mål. Och jag hade hittat det perfekta hemmet till henne. Hade även kollat på ny häst. Hade ju även provridit borta i kalix före jag for till sundsvall. Men så hittade jag min häst som jag trivdes med och det är nu Pajero.

 

Detta är min hintoria. Inte värst spännande men jag har iaf haft väldigt fina ponnyer i mitt liv. Saknar vissa mer än andra :) Hoppas ni uppskattar detta inlägget :)!